Det här är min älskade by... ♥ Det är ju så att jag har börjat att ta en springtur varje dag (som jag tidigare gjort men ja... livet kom i mellan). Springer ungefär 3 kilometer. Från mitt hus till grussvägen (Sakajokki, vet inte hur de stavas).

 

I alla fall första gången gick det trögt (eftersom jag har Sveriges sämsta kondis) så tänkte att minsann nästa gång så ska jag öka takten lite, men det gick ju åt helvete. Yes, när jag var vid andra stoppet (vid de tre husen som står tätt på rad på andra sidan av byvägen mot E10) var jag så slut och mådde så dåligt att jag var på väg att spy. Var till och med tvungen att stanna för att jag var så slut. Fortsatte sen mot Sakajokkivägen (hade då sprungit 1.5 km) var då så slut att jag föll ihop på vägen... Jätte kul. Mådde skitdåligt men fortsatte i samma höga tempo. Orkade inte på tillbaka vägen till samma stopp som jag tidigare tvingat mig fram till utan var tvungen att då och då gå igen. Fortsatte så tills jag var hemma och då hade mina hörlurar fryst av allt slem som jag inte märkt hade runnit från min mun för att jag varit så slut.

 

Ja, och idag då... Kändes extremt motigt att ens gå upp från sängen men ja... Höll ett mycket lugnare tempo och tog nästan kortare steg än när jag går. Orkade till alla "pausplatserna" utan att ens stanna utan fortsatte gå i ett högre tempo.

 

Sprang på 22.24 (ja jag vet det är dåligt) idag och igår på 25.26 (tror att jag fick längre tid för att jag var tvungen att stanna och pusta ut istället att fortsätta att bara gå). Jag tror att det är bättre att hämta andan ordentligt i pauserna och ta det lugnare istället för att pusha på tills man inte orkar och sen vila längre stunder (i alla fall i början).

 

Ska bli kul att fara ut imorgon och då ska jag minsann ta med mig Luna så jag får lite sälskap (tycker inte om att springa/träna när jag har nån som hela tiden pushar mig de blir bara motsatsen för mig). Kan föresten inte springa med hundar i midjebälte för när hundarna drar blir det ett sådant tryck i ländryggen och jag har redan problem med just ländryggen, så måste springa med en hund i handen och då är Luna perfekt för hon lyssnar och håller ett jämt tempo.

 

Ps. Ett tips som jag brukar göra när jag är ute och springer är att jag blundar och känner kroppens rörelser. För mig känns det som att det är kortare att springa då (fast man måste ju då och då öppna ögonen och titta vars man är). En bra grej då är att springa med en hund (såklart så måste man ha en hund med ett jämnt tempo och som springer rakt) för då leds man av hunden.

 

Jaja, god natt klockan är lite över 2 och jag måste sova nu för att jag ska upp 9. Puss på er ;)