23?! Trodde att han bara var 3!

Här kommer lite bilder från idag :)
 
Vi har ju haft här gäster och då efter att jag ridit Casper på banan (i 35 min) slängde jag av sadeln från sötnöten och travade hem honom så att dom fick träffa honom. Det är ganska lustigt... jag har mycket lättare att sitta ner i traven när jag inte rider med sadel. Jag rider helt enkelt bättre utan sadeln (dressyr då såklart). Det var ganska roligt när jag kom in på gården och så sa kvinnan: "Hur gammal var han, igen?" "Tjugotre", svarade jag och då så blickade hon förvånat på Casper och utbrast: "Tjugotre?! Jag trodde att han bara var tre!" Mamma och jag skrattade. Casper och jag har faktiskt börjat med en ny grej. Han älskar ju att få galoppera den korta sträckan hem så brukar låta honom göra det. Så jag lutar mig lite fram, sätter händerna lite högre upp vid hans man och säger: "Jah Casper! Kom igen då!" eller "Spring, Casper" med en taggad röst och då sticker han iväg i full galopp. Det behövs ingen galoppskänkel alls. Den här kvinnan som var här med sin man och son har tidigare haft häst och så sa hon flera gånger att det är så bra att jag rider utan sadel. Det blir typ minst en gång i veckan att jag gör det.
Det märks faktiskt att jag ridit så mycket utan sadel har fått en mycket bättre balans. Det hände ju en ganska rolig sak här för nån vecka sen (borde egentligen ha varit mer försiktigt). Brukar ju (eller brukade) skritta upp till stallet från hagen i grimma och grimskaft på Casper utan hjälm (ja jag vet man ska ha hjälm). Han lunkade så snällt och lugnt upp för vägen (som han alltid gör/gjorde) och så när vi kom upp till stallplanen tvärstannade han, slängde sig runt och rusade ner mot hagen i full galopp. Casper brukar ju alltid stanna när man klämmer åt med låren, tar lite i grimskaftet och säger "Prrr" men då drog han ju ner huvudet och bara fortsatte. Helvete var rädd jag var, utan hjäm och allt skenade han ner med mig på ryggen. Men som tur var så stannade Casper vid grinden till sin hage istället för att forsätta. Höll mig faktiskt kvar när han nästan satte sig för att bromsa in för att kunna stanna vid grinden. Klarade mig oskadd men har lärt mig en läxa: Skena aldrig ner till hagen utan hjälm...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0