15 år och ledsnare än nånsin :)

Vad är de för fel på mig? De är min födelsedag och jag är deppigare än nånsin! Jag sitter här och nästan gråter och vet inte ens varför... Jaja, snart får man väl mer pengar av pappa i födelsedagspresent, kanske de som gör mig så ledsen. Har inte sett honom på... ja, jag vet inte ens när jag sett honom sist. Ingen förstår att jag bara vill sitta en stund för mig själv och de gör mig lite arg för att jag inte får vara ifred. Jag är helt seriös, jag pallar inte med allting! Dag ut och dag in gör jag allt för att slippa tänka på min pappa, i flera år har vi bara haft kontakt vid jul och min födelsedag. De är sjukt jobbigt när alla pratar om sina pappor och alla jävla citat på fb "like if you love your dad". HATAR DOM! Alla gnäller om hur jobbiga deras pappor är, var glad att ni ens har en pappa som BRYR sig om er! >:'( Min pappa bor här i Gällivare men han har ändå inte ens tid att ringa och säga hej eller fråga hur det är med mig! Har lärt mig att handskas med att han vill jobba ihjäl sig men ibland blir allting för mycket, de är svårt att låtsas som inget. För mig är de som att jag inte har någon pappa, idag när jag träffar honom vet jag inte ens hur jag ska bete mig eller vad jag ska säga, "tack pappa, för att du en gång om året orkar slösa lite tid på mig" de har jag lust att säga. Jag blir så ledsen och så arg på samma gång! Har försökt tidigare att ringa honom men idag orkar jag inte, vill han ha kontakt med mig så kan han ju ringa mig. I längden blir allting säkert bra... Nej, ska gå ner efter att torkat tårarna och vara med Bernt och Marry som kommit för min skull. Ni som inte sett den här bilden får se den igen... :) It just to put on a fake smile :) ses :)

 

Om du vill berätta för din pappa hur du känner men du känner inte att du klarar att säga det direkt till honom, så skriv ett brev. Det kanske låter dumt att skriva ett brev men han kan inte bättra sig om han inte vet vad han gör för fel. Han kanske tar avstånd för han tror att han gör det för ditt bästa. Men det kan också vara så att han inte har ett intresse för att ha mer kontakt med dig än vad ni har idag.
Jag hade en bästa vän sen dagis men när vi gick i 4 - 6 började vi glida isär. När vi började 7an hade vi ingen kontakt alls. Hon började må psykiskt dåligt, skadade sig själv, skolkade och var självmordsbenägen. Av vilken anledning vet jag inte men hon hade haft en tuff uppväxt med en alkoholiserad pappa. Trots att vi inte längre var vänner och vi hade haft en del bråk och varit ibland riktigt elaka mot varann så betydde hon otroligt mycket för mig. Att se henne må dåligt gjorde mig orolig och gjorde så att jag började må dåligt för jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började chatta med henne via MSN och vi snackade där rätt ofta nån enstaka gång hände att vi träffades. Men hon mådde sämre åkte in och ut på BUP. Sen när vi började gymnasiet hade vi ingen kontakt alls, igen. Jag började oroa mig för att hon skulle ta livet av sig och undrade om/hur jag skulle få reda på det. Så en kväll när jag måde riktigt dåligt så skrev jag ett brev. Jag ville tala om för henne vilken underbar och vacker person hon är, något hon inte kunde se. Jag skrev att jag önskade att jag var den vännen som hon kunde komma till när hon hade det jobbigt. Jag vet inte hur många gånger jag skrev om det innan jag postade bevet. Jag skrev också att om hon ville ha kontakt med mig så skulle hon svara på detta brev. Jag väntade några dagar och såg sedan på hennes bilddagbok att hon nämnt mitt brev. Hon sa inte att det var från mig utan att hon hade fått ett brev som gjorde henne så glad att hon hade så underbara människor runt sig. Jag visste inte hur jag skulle tolka det, hon nämnde inget om att behålla en kontakt och att bygga på den. Så jag började ta avstånd. Hon visste nu hur jag kände och att jag brydde mig. Jag började må bättre. Den kontakt vi har nu är ett grattis sms när vi fyller år. Det gör mig glad att hon kommer ihåg. Jag förväntar mig aldrig att få ett sms men jag hoppas. Får jag det inte skulle jag inte bli besviken men den dan hon fyller år skulle jag ändå skicka iväg ett grattis sms.
Så skriv ett brev till din pappa. Det hjälper att skriva av sig, kanske du känner att du inte behöver posta det eller att ett ärligt blogginlägg räcker. Men tänk på att han kan inte förbättra något så länge han inte vet att han gör nått fel. Men var beredd på att du kanske inte få det svar du vill ha, men då vet du och du kan gå vidare.