Under skinnet är vi alla likadana
Åh, vad arg jag blir! Att blogga när man är arg är ingen bra idé men blir så upprörd! Idag hände det en grej i skolan som jag tycker är så fel! Och medan jag höll på att plocka cavalettibommar eldade jag upp mig onödigt mycket... I alla fall, satt på en lektion och så skriker en person bakom mig med en nedtryckande ton -"Hen" (tänker inte nämna vilket namn de skrek) är så jävla gay! Och så instämde en annan -Ja "hen" är så jävla gay! Jag känner nämligen den här personen och det lät precis som att det är nått fel att vara gay, vad är det för fel med det? Ångrar att jag inte sa nått. Och till er alla som säger att det är onaturligt så under antiken (tror att det var under antiken men är inte 100% säker) i Grekland så hade männen en kvinna, barn mm. MEN de hade nästan ALLTID en man också för man trodde att den enda sanna kärleken bara kunde vara mellan två män! Det finns till och med inom djurvärlden homosexuella djur!
Varför är det så avskytt idag?! Varför ser man ner på homosexuella/bisexuella?! Vad är det som säger att de är sämre?! Tycker att det är så fel! Och blir så arg över sånt! Och här uppe tycker mer människor att det är fel än i södra Sverige. Alla är lika mycket värda, under skinnet är vi alla likadana! Tycker inte att det är okej, för "hen" är en supertrevlig person som man bara kan tycka om, och man ska inte låta nedlåtande åt någons läggning för det är inget fel att vara bi- eller homosexuell! Idag ska man vara så innanför ramarna och ett homosexuellt par kan ju inte skaffa barn utan hjälp och då är man tydligen utanför ramarna vilket inte är accepterat av alla! Det är inte meningen att man ska göra allt själv, man ska ta hjälp av andra... Kort sagt det är inte fel att vara homosexuell, bisexuell det är lika normalt som att vara heterosexuell! (Trycker bort kommetarfältet för annars får man en taskig anonym kommentar av någon som inte vågar stå för deras tycke)!
Skratt och Tårar
Ja... Vilken dag! Med både skratt och tårar. Grans var verkligen bättre än jag förväntat mig, det blir nog att söka till Grans! Sen till Hööks och handla ett Hunter-träns, nytt bett (kan inte utala dess namn ordentligt, men det är till uteritter) och en gramantygel för att stärka Caspers nacke. Sedan for vi till Folke och Majvor och så kom Kärstin och Göran dit (Folke och Kärstin är min bortgångna farmors syskon), Gud vad kul det var att få träffa dem! Såg sist Folke och Majvor för säkert 6-7 år sedan och har tänkt ringa både Kärstin och Majvor under flera år men det har bara inte blivit av. Vi har pratat om så många olika roliga minnen och om en del tråkiga saker, har både gråtit och skrattat. Redan nu planeras det att vi ska träffas under sportlovet! Så himla kul!
Vindskydd
Nyårslöften... Ja... Det vanliga man tar är väl att sluta med godis och börja träna? Det "var" mitt, andra dan bröt jag det... Toppen Erica! Nånå har kommit på ett sent nyårslöfte - bättre självförtroende. Efter alla jobbiga år (inom familjen) har jag lärt mig att glömma bort smärtan, i alla fall när jag är runt människor, lustigt nog så vill jag hellre vara med hästen än med mina vänner och jag vet inte varför. Precis innan jag ska vara med någon på fritiden så får jag ångest, jag vill liksom smita från att umgås med andra människor än min familj. I alla fall, tack vare en väldigt jobbig barndom har jag fått ett hemskt dåligt självförtroende, jag har svårt att fråga om enkla grejer, undviker människor mm. Jag får liksom ångest/panik när jag hamnar i jobbiga situationer... Jag är ju ändå en väldigt pratsam person och eftersom att vi får turister/gäster under vintern så har jag märkt att ångesten ger med sig, har i alla fall en av världens bästa mammor och styvpappor så har alltid nån att prata med. Jag är även en sån som analyserar saker som intresserar mig ex. När jag möter nya människor... Lägger märke till helt onödiga saker som sen leder till kort info om dem.
Jag blir i alla fall ganska osäker (och psykiskt stressad inte fysisk som man märker utan psykisk stress som påverkar kroppen negativt) i okända miljöer, stressiga miljöer osv. Har studerat Casper mycket och skulle verkligen vela vara lika självsäker som han är. Tillbaka till nyårslöftet... Ska börja påminna mig själv om att jag är stark och kan klara av saker. Jag smiter som sagt hellre undan för det är enklare och då slipper jag bli psykiskt instabil och det är det som är så jobbigt med skolan, för där kan du varken rymma fysiskt eller psykiskt om man vill ha bra betyg, jag lär mig bäst när jag får lyssna och memorera i huvudet och det är så svårt när jag har massa andra saker snurrar i huvudet.
Vill att detta år ska bli annorlunda, känns bra att det bara är en termin kvar av grundskolan så att jag förhoppningsvis får komma bort från Gällivare till hösten. Ska börja utsätta mig för mer jobbiga situationer, men det är så svårt när man konstant blir dömd och folk försöker fråga frågor runt omkring vad som hänt för att få fram nytt skvaller. Det är som att folk blåser ner mitt lilla vindskydd jag hunnit bygga upp. Tänker inte låta det här kommande halvåret sänka mig så att chanserna att jag kommer in på mitt drömgymnasium sumpas.
Och till alla nyfikna jävlar, nej, min pappa är inte död, han är borta, han var aldrig där under dem senaste tio åren även fast jag bodde hos honom i flera år.
